Nuets olidliga inverkan

Vi människor präglas i stor utsträckning av vad som sker just nu och vad som nyss hänt. Tro-ligtvis hjälpte det oss att överleva på savannen för tusentals år sedan. Det gjorde oss vaksamma och försiktiga. Hade en orm bitit oss blev vi rädda för alla ormar. Vi gick inte och drömde om framtiden utan att ta stor notis om vad vi upplevt och upplever.

Frågan man ställer sig är om och på vilket sätt det hjälper oss idag att förbereda oss för morgondagen. Behöver vi samma försiktiga synsätt och beteende idag?

Kanske – men inte när det gäller ekonomiska prognoser om framtiden. Våra mänskliga över-levnadsstrategier verkar snarast vara till problem när vi försöker förutse framtiden.

Förenklingar i all ära – men sanna är de inte

När en kraftig nedgång inträffar – som skedde på finansmarknaderna under den senare hälften av 2008 – så påverkades självklart väldigt många människor av detta. När syndabockar ska hittas blir det gärna så att ju färre desto bättre (eller rättare sagt lättare att peka ut). Vi klarar inte av att hantera att det kanske är ett hundratal olika parametrar som samverkade och ledde till den kraftigaste finanskris i världen sedan 1930-talet.

Tänk er själva hur samtalet skulle löpa i fikarummen eller runt frukostborden om alla faktorer skulle beaktas... Nej, då är det lättare att lyfta fram till exempel bonusar eller den amerikanska bolånemarknaden och skylla alltihop på dem. Jag säger inte att dessa faktorer inte var viktiga som bidragande orsaker. Vad jag säger är att vi tenderar att förenkla.

Anledningen till det har säkert att göra med att mänskligheten har ett kollektivt minne av att vi haft glädje av vår förmåga att förenkla. Den har hjälpt oss att överleva. Vi har inte tid att kontrollera om ormen är giftig eller ej. Men leder den oss rätt i framtiden?!

Det skulle bli eländes elände, men...

För ett knappt år sedan, när världens börser gjorde ytterligare en vända ned i källaren var det många prognosmakare som ”kastade in handduken”. Återhämtningen – om det överhuvudtaget skulle bli någon sådan – förväntades först kunna ske 2012. Det stämde ju inte heller...

Jag tror att det beror på ytterligare en egenskap som vi människor bär på: Att vi mycket hellre har fel ihop med andra än riskerar att ha fel ensamma. Att vara en av de få som trodde på en snabbare återhämtning och riskera att få schavottera vid skampålen var på tok för riskabelt.

Kan vi lära oss något av det här?
Ja, en slutsats skulle vara att när vi upplevt något negativt tenderar det att påverka oss över-drivet mycket när vi ser framåt. Motsvarande gäller när vi upplever att allt utvecklas väl. Då tror vi på att det kommer att försätta ”för evigt". Jämför med slutet av 90-talet! Många säger säkert att de höjde ett varningens finger då liksom nu.

Under senaste år man börjat tala om så kallade svarta svanar. En svart svan är en stor händelse med stor påverkan som man inte kan förutsäga innan – men som när den väl hänt beskrivs som självklar.

Pessimist är trist – men optimist vid fel tid är också galet

Var står vi nu, undrar säkert många?
Min bedömning är att många fortfarande är skeptiska till återhämtningen som skett under de senaste kvartalen. En vanlig kommentar är: ”Jaja det är bra nu, men sen då? När räntorna höjs, när stimulanspaketen tas bort och så vidare.” Detta synsätt brukar beskrivas som pessimistens beskrivning av tillvaron.

Jag kan då meddela alla pessimister (eller realister som de ibland föredrar att kalla sig) och alla övriga att det förefaller som om att problemet med oss människor snarare är att vi är för optimistiska. I studier hur vi ser på oss själva tenderar vi ofta att överskatta oss själva och vår förmåga. På frågan hur vi ser på vår egen förmåga att samarbeta med andra svarar över 95 procent att de är lätta att samarbeta med jämfört med andra.

Jag sa att det var ett problem med att vi är för optimistiska. Hur då? Vår övertro leder ibland till att bubblor skapas i olika delar av ekonomin. När dessa bubblor spricker blir det inte sällan smärtsamt för de som drabbas.

Det riktigt märkliga är att vi har så svårt att träffa rätt. Både pessimister och optimister verkar få genomslag vid precis fel tidpunkt.

2009 i backspegeln – ett riktigt bra år

När det stod klart att de flesta som trodde att ”världen skulle gå under" hade sålt klart under slutet av det första kvartalet 2009, så skulle börserna inte kunna gå ned mycket mer.

Börserna steg därefter kraftigt i takt med att mer pengar strömmade in till aktiefonder samtidigt som de ekonomiska hjulen sakta började snurra – inte minst tack vare stora kapitalinjektioner till banker och andra krisföretag. De senaste rapporterna säger att även bilköparna bör-jar komma tillbaka.

För Folksam LO-fondernas del blev resultatet för 2009 att de svenska fonderna steg med över 50 procent. Vår världenfond steg med mer måttliga knappa 17 procent. Att räntefonden trots kraftigt fallande räntor ändå noterade ett plus får tillskrivas att det framförallt var de korta räntorna som föll tillbaka mest.

Slutfunderingar om rätt och fel

Vad kan vi då förvänta oss av 2010? Bortsett från den enligt mig överdrivna skepsis som jag redan nämnt.

Jag tror att vi under året får en svagare period men att helåret slutar på ett tvåsiffrigt plus. Jag bygger mitt antagande på det faktum att det är sällsynt med en så kallad double dip, alltså en återhämtning i ekonomin som sedan följs av skarp nedgång igen.

En tumregel som jag lärt mig under årens lopp är när det känns naturligt och lätt att köpa aktier så ska man vara lite försiktig och när det känns helt rätt att sälja aktier så ska man köpa.

Hellre ha rätt ensam än fel tillsammans!

Med vänliga hälsningar
Folksam LO Fond AB

Johan Cederin
Verkställande direktör

 

Skriv ut

Sidan uppdaterad 2008-09-22