Det svenska pensionssystemet

Pensionen innebär ekonomisk trygghet även när man blir äldre och inte längre arbetar. Den är ett ”solidariskt generationskontrakt”, vilket innebär att större delen av de skatter och avgifter som betalas in varje månad används direkt för att betala pensionen åt dagens pensionärer.

Vilken pension du själv kommer att få ut, tidigast från och med 61 års ålder från den allmänna pensionen, grundas på alla skatter och avgifter du har betalat in under ditt yrkesverksamma liv. Alla beskattningsbara inkomster är pensionsgrundande.

Grunden utgörs av den allmänna pensionen. I den ingår inkomstpension, premiepension och garantipension. Därutöver finns avtalspensionen, eller tjänstepensionen som den också kallas. Den har nästan alla rätt till genom sin anställning och hur den ser ut beror på vilket avtalsområde du arbetar inom. Idag är det ganska vanligt att man också har ett privat pensionssparande.

Avtalspension

Avtalspensionen är en del av kollektivavtalet. Starttiden för intjänande av pensionsrätt varierar mellan avtalspensionerna.

Fackets principiella ståndpunkt är att den allmänna pensionen och avtalspensionen bör ligga på en så hög nivå att utbetalningarna från dem räcker för att klara ekonomin under pensionärstiden. Vissa kan dock ha nytta av individuella pensionskompletteringar. Det kan bland annat gälla kvinnor som arbetat deltid långa perioder eller som haft låg lön. Det gäller också invandrare som kommit till Sverige först i vuxen ålder.

Individuella pensionslösningar

Både försäkringsbolag och banker erbjuder ett flertal olika modeller för individuellt pensionssparande. Ett prisvärt alternativ för fackliga medlemmar är MedlemsPension – en försäkring som LO tecknat principavtal med Folksam om. Man kan välja mellan traditionell pensionsförsäkring och fondförsäkring.

Sidan uppdaterad 2009-08-20